Etikettarkiv: Brygga

En dag på badbryggan och En resa……

Kan du ge drömmarna en sammanfattande rubrik så kommer tolkningen.
Vänligen Arja

Oj va svårt…Det är ju så röriga drömmar har svårt att se en röd tråd i vardera men jag har gjort ett försök och hoppas att det godkänns av dig:)
Är inte så jättebra på d här med rubriker…

Jag väntar med spänning på din tolkning! Jag tror starkt på att drömmar kan ha både dolda och tydliga budskap. I somras drömde jag två osammanhängande drömmar men i slutet av båda var det en blond man som knacka mig på axeln, stirra mig rakt in i ögonen och sa ena gången till mig ”du har vuxit mycket” och andra gången sa han ”det har/kommer(?) verkligen ske förändring det här året”. Han va inte med i drömmarna innan dess att han knacka på min axel och direkt efter att han sagt sitt så vaknade jag. Är det budskap ifrån andevärlden lr ska man aldrig tolka drömmar så bokstavligt? Hur vet man när drömmar faktiskt betyder något och när det bara är en bearbetning av dagens händelser.

Jag har haft två konstiga och starka drömmar två dagar i rad för ett par
dagar sedan. Innan dess och efter det har jag inte drömt något speciellt
eller något jag kan komma ihåg.

En dag på badbryggan som slutar i panik på jakt efter ett pass som är på vift och en mobiltelefon som sjunker till sjöns botten.

Är på en liten badplats fast utan någon egentlig strand utan bara en brygga
och en båt. Vattnet är varken varmt eller kallt. Det är som svenkt
insjövatten brukar va, mörkt men inte direkt grumligt. Själva vattnet känns
inget läskigt. Med mig har jag min mobil, några papper och mitt pass.
Jag hoppar i vattnet för att bada och simma men blir stoppad. Man fick bara
simma ut till en viss punkt.

Men det står inga skyltar om det säger jag till personen som informerat mig
om detta.
Det sitter en skyllt inne i stan svarar hon.

Okej säger jag o går upp ur vattnet. Jag sätter mig på bryggan igen. Är
lite tjurig över situationen och pratar med andra som sitter på bryggan. Bla
nån medelålders blond kvinna. Ingen j känner igen..
Sen kommer jag på att jag faktiskt är 28 år och går o säger det till dom
ansvariga som är på båten bredvid bryggan.

Okej är du över 19 så får du simma hur långt ut du vill säger dom som svar.

Jag hoppar ändå inte i vattnet utan går o sätter mig på bryggan igen.
Bryggan jag sitter på är någon sorts flytbrygga. Fler o fler människor
sätter sig på bryggan tills och den börjar sjuka mer o mer ner i vattnet.
Alla mina saker(pass, mobil och några papper) hamnar i vattnet. Jag försöker
samla ihop dom o lägger dom i en påse. Jag plockar upp påsen när vattnet
stigit för högt. Jag kollar att allt finns kvar. Mobilen är inte där o jag
ser hur den sjunker i vattnet… Paniken börjar sprida sig. Passet är inte
heller där.
Passet flyter på vattnet längre o längre bort. Jag börjar storgråta. Jag får
panik. Jag springer fram till en familj som har små uppblåsbara båtar med
sig.
Slänger mig på en utav dom och med en paddel i varje hand paddlar jag i
panik mot passet som jag ser guppa där ute. Bredvid mig passerar en kille
som simmar snabbt så att vågor bildas. Jag skriker i panik att sluta d är
mitt pass som guppar där ute!

Ett gäng med killar finns längre fram. Simmaren tar upp passet, hånskrattar
o slänger upp det på land till killarna. Dom andra killarna är uppe på land

och hånar mig för att jag inte kan ta mig upp efter passet. Till slut
slänger de mitt pass till mig.
Jag lyckas till sist ta mig upp på land och står med det som gick att rädda
av mina saker o gråter o gråter . Jag gråter över mobilen o tänker på alla
nummer jag gått förlorade. Alla människor som jag inte längre kan kontakta
för jag kan ju inte alla nummer utantill . Jag tänker att även om jag skulle
skaffa en ny telefon och någon ringer mig så kan jag inte se vem det är som
ringer utan bara ett nummer.
Jag ser framför mig som en karta över sverige täckt av sand. Det kastas
bollar dit jag har numret till nån. Det blir en röd prick efter bollen o
fler o fler bollar kastas o lämnar fler o fler röda prickar efter sig. Jag
ser på o gråter så hysteriskt att jag inte kan andas. Det gör ont över
bröstet.
Tanten som låg bredvid mig tidigare på bryggan säger till mig du ska se så
rolig du ser ut din mun är så här o så visar hon som ett upp o ner vänt u.
Jag vaknar o kippar efter andan samtidigt som några tårar faller ner för min
kind.

Tolkning av drömmen

Jag ger dig feedback på hur jag ser på symbolerna, men ta bara till dig det som känns rätt. Min förhoppning är  att du ska kunna använda feedbacken på ett konstruktivt och bra sätt för dig.

Den första drömmen visar på att din första impuls ofta är att finna dig i vad andra säger är rätt och riktigt istället för att lyssna till din egen kunskap.  Detta leder till att du tappar bort dig själv och får panik. Under paniken finns sorg och en känsla av ensamhet.

Rent logiskt har du svårt för att acceptera situationen, du hånar och slår på dig själv med negativa tankemönster.

Resultatet blir smärta över bröstet och tårar som faller.

Ditt omedvetna visar på hur du hittills har behandlat dig själv och det är bra, för nu vet du och kan förändra om du vill.

Innan nästa dröm så vill jag att du på något sätt kommenterar feedbacken. Skriv precis så som du känner.

Vänligen Arja

En resa som är tänkt ska gå till NY men som slutar i ett stall någonstans i frankrike.

Jag ska flyga till New York via paris.
Innan jag ska gå ombord på planet är det en del krångel. Jag förstår inte
alls hur jag fylla i dom papper som skulle fyllas i innan påstigning. Inte

heller förstår jag vilket plan jag ska gå på. Folk är tvungna att visa mig

hela tiden. Jag känner mig jättedum för att jag inte förstår.
En massa konstiga karaktärer finns med på planet. Något äckligt fyllo och
två småsyskon till två gamla barndomsvänner.
Planet flyger till paris. När det landat i paris så sätter jag mig på en
buss. Bussen stanna mitt ute i ingenstans för att ta en paus. Landskapet är
böljande och vackert, lite som i toscana i italien. Jag sätter mig längs
vägkanten bredvid en tjej. Vägen i sig är av gul sandlera. Det är vårvarmt i
luften.
Jag kollar i handväskan jag har med mig och inser att jag glömt mitt
visakort. Jag börjat få panik för jag har inga lösa pengar med mig. Jag
börja fundera på hur jag skulle få ihop lite småpengar för att kunna ringa
hem och be nån skicka pengar åt mig.
Tjejen som sitter bredvid mig mer lr mindre ignorerar mig. Hon är ganska
spydig och pratar i telefon. Men hon ger mig några euros o några några tior

o enkronor. Just då känns det som jättemycket pengar. När jag ska lägga nerdom i väskan ser jag på botten av väskan att det där ligger en drös med
enkronor. Jag blir inte glad utan snarare rädd att tjejen som gett mig
pengar ska se dom och tro att jag bad henne om pengar trots att jag hela
tiden hade en massa kronor. Men samtidigt tänker jag att det är ju bara
enkronor så dom är ändå inte värda något.
När jag tittar upp åker bussen iväg! Panik! jag springer efter och kastar en
sko mot rutan för att får dom övriga passagerarnas uppmärksamhet. Många av
medpassagerarna ser mig, vänder sig om ser ut som om dom säger men ”d är nån
kvar”, ”vi glömde nån” men vet inte hur dom ska säga till busschauffören.
Dom bara gapar, pekar o glor. Jag går tillbaka till tjejen som jag satt
bredvid, men hon har lyckats stoppa bussen o klivit på så kvar är bara jag.

Jag börjar gå på den gula vägen och kommer till ett stall. Det jobbar bara
afrikanska män i stallet. Dom ser konstigt på mig men kommer inte fram till
mig o pratar inte med mig. Jag gråter högljutt. Jag känner mig väldigt ensam
o uppgiven.
Jag går igenom stallet. Jag vill där ifrån. Det känns som en labyrint. På
baksidan möts j av ett löst och uppjagat arabiskt fullblod. Jag ser ingen
direkt omgivning utan bara hästen. Färgen på hästen är en speciell brun
färg. Näsborrarna är uppspärrade och den frustar o fnyser. Den är stor, mäktig, vacker och graciös. Jag blir helt ställd av dess framfart. Det finns
inte direkt någonstans att ta vägen när den kommer emot mig så jag
stannar upp, tittar på den o slutar gråta. Drömmen slutar här…

Jag kanske ska tilläga vad hästar i allmänhet representerar för mig om det
gör någon skillnad?
När jag var yngre höll jag på en hel del med hästar. Stallet var som en
tillflyktsort för mig då.

Hästar för mig i står för; trygghet, förtroende, respekt, glädje och kärlek
och frihet.

Av nån anledning var det ett mäktigt arabiskt fullblod som visade sig i den
här drömmen. Arabhästen för mig är en otroligt graciös och vacker ras. Den
har mycket power, men är ängslig, nervös och känslig av naturen. Ofta lite
av en enmanshäst som kan ta tid att vinna respekt och förtroende hos men när
man väl gjort det så sviker den dig aldrig.
mvh Julia